23 mars 2013

Minnen från barndom.


Mera om Jutis
Lek i köket.
Vi lekte ofta i det stora köket i Jutis Kent (kusin) och jag. Ingo (kusin) var säkert med. Vi hoppade omkring på trasmattorna och förde säkert ett himla väsen. Då sa morfar till oss att vi skulle vara tysta och gå ut. Då vände sig vår mormor (som var döv) om och sa att han inte skulle gräla på oss att vi förde inget väsen alls. Så var vi kvar i köket.
Tomas, Lina och Gulla
Brukade leka med Lill Tomas han är syssling till mig. Hans mormor var Lina en syster till min morfar hans morfar var Tomas Wiklund som man hade stor respekt för. När han låg i soffan i hörnet tyckte jag att han liknade en björn. Han hade en rätt så stark röst. Här bodde också Gulla hon var dotter i huset men var alltid klädd i hemma sydda snickar byxor. Hon fick jobba rätt så hårt. När Tomas skull fram till Arjeplog och handla var han klädd som en herre man. Gulla fick alltid bära väskorna till vägen där bussen stannade. Lill Tomas och jag lekte en del ihop. Vi slängde 75 varvare som frisbee över hö vallen som inte var slagen. Det var inte så bra för att när de skulle använda lien blev den säkert slö. Vi fick skäll för vårat tilltag men vi förstod inte att lien skulle bli slö. Vi leken inomhus i köket hos Tomas och Lina men vi blev säkert för hög röstade. Så en gång minns jag att Tomas som låg i soffan sa nu får jag nog ta in hästen i köket och sko om den. Då gick jag hem till mormor och morfar. Jag frågade om han verkligen skulle ha tagit in hästen i köket.  Då sa morfar att det skulle han gjort. Tomas var rätt så argsint en bra historie berättare och en rätt så bra  konstnär. Han var visst en stor tjuvjägare. När den hästen många år senare gick till slakt slutade jag äta hamburgerkött (rökt häst kött) . För den var så varig och sårig och den kunde knappt gå. När Tomas dog flyttade Lina och Gulla fram till Arjeplog. När jag var hem en gång efter flera år i Lidköping fick jag se Gulla klädd i kvinno kläder för fösta gången. Det var en köpt snygg klänning och ny kappa. Hon var verkligen fin och det var roligt att se henne så. Hade inte min mamma sagt att det var hon hade jag aldrig känt igen henne.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar