Kanske ett skratt.

Återbetalning

En vacker torsdagseftermiddag söp den gamle Albert ihjäl sig. Stämningen bland A-lagarna på parkbänken var något förtryckt men Albert själv mådde bra. Äntligen skulle han kunna börja på en ny kula i himmelriket. 

Det dröjde inte länge förrän han bankade på Sankte Pers stora port:

- HALLÅ, SANKTE PER, HALLÅ...

Sankte Per öppnade långsamt porten.

- HALLÅ SANKTE PER, SLÄPP IN MIG...

Sankte Per stirrade på Albert och sade:

- Sakta i backarna... Varför skulle jag släppa in dig?

Den tidigare så glade Albert stannade upp. 

Sankte Per fortsatte:

- Varför skulle jag släppa in dig? Har du hjältp någon medmänniska någon gång?

Albert började fundera och fundera. Efter ett tag stammade han fram:

- En gång... öööh... En gång skänkte jag en.... en krona till frälsningsarmn...

- Det var inte mycket att komma med... Inget mer?

- Ööööh.... Jo, jag skänkte en krona till dom där barnen i... i Brasilien... som det är så synd om...

- Hmmmmm...

- Och.. och... Jag har ju också skänkt en krona till.... ööööh.... till frälsningsarmn en gång till???

Sankte Per skakade på huvudet:

- Tyvärr. Jag kan inte släppa in dig här...

- Jamen vad säger farbror Gud då? Kan du inte fråga farbror Gud?

Sankte Per suckade

:- Ja okey då Om du tjatar så...

Sankte Per stängde dörren och gick iväg till Gud. Albert väntade nervöst utanför. 

Då Sankte Per kom tillbaka frågade Albert kvickt:

- Vad sa han? Vad sa han?

Sankte Per sträckt fram handen och öppnade den.

- Här. Ge honom tre kronor och be honom fara åt helvete...